Vad motiverar hunden?

Så fort vi börjar utbilda/träna en hund måste vi svara på frågan: Hur ska vi få hunden intresserad av det vi vill lära ut? Hunden måste vara motiverad för att lära sig. För att hunden ska lära sig måste den anstränga sig på ett eller annat sätt. Det finns hundar som anses vara hårda, envisa, dumma eller liknande. Men oftast saknar de motivation att lära sig. Så vi kommer tillbaka till frågan: Hur ska vi få hunden intresserad av det vi vill lära ut?

Många av oss har fått massor av förslag på olika förstärkare, en godsak, en klapp, en leksak eller någon form av korrigering. Förutsättningen är att hunden lär sig för att få förstärkaren eller undvika korrigeringen. Alltså att förstärkaren skapar motivationen hos hunden.

Men det viktigaste verktyget vi har för att motivera hunden är vårt förhållande till hunden. Hunden är ett flockdjur och i flocken är det förhållandet till de andra flockmedlemmarna. Det är det förhållandet som garanterar det enskilda djurets överlevnad och välmående. Förstärkaren är bara en signal som visar hundens förhållande till den viktigaste flockmedlemmen, du, set ut. En belöning berättar att du är nöjd med hunden. Hunden är, liksom vi, ett socialt komplext djur. Hunden vill inte bara vara till lags utan vill veta att du är nöjd med hundens försök att vara till lags. Om du och din hund har ett förhållande som bygger på samarbete och förtroende, där ni förstår varandras signaler och reagerar begripligt på dem så vill hunden bevara det förhållandet.

Foto: Inga Tuminaite

- Du ser väl att jag bara var ivrig att få komma igång med spåret? Axel visar tydligt att han vet att han haft för bråttom

Hunden vill lära sig för att den tycker om dig, vill ha ett utbyte med dig för att ni tillhör samma flock där du är ledaren. Mina erfarenheter av att ha flera hundar samtidigt där en hund försvinner, en annan kommer till, har övertygat mig om att hundarna bildar flock med oss eftersom den sociala strukturen och hundarnas inbördes beteenden förändras när hundar byts ut. Det fungerar inte som en vargflock, men ändå.

Hundarna styrs av våra relationer. Ett kommando är inte ett sätt att beskriva snabbaste vägen till en belöning utan är framför allt en del i ert samarbete. Förstärkningen är bara en bekräftelse på er relation.

Risken med förstärkningarna är att de till och med kan störa hundens motivation att göra så bra ifrån sig som möjligt. Risken finns att kopplingen kommando - belöninggör det mellanliggande samarbetet mindre viktigt för hunden.

Om jag tittar på mina egna hundar och vår spårträning så spårar de för att det är då vi löser svåra och utmanande uppgifter där våra inbördes roller förändras. Jag respekterar deras spårförmåga, styr dem inte (försöker i alla fall undvika det) eller korrigerar dem. Vårt förhållande är tydligt för oss båda. Hunden spårar och jag ser upp för hinder och farligheter.

Hundarna går lugnt, oftast lösa, från bilen och sitter väntande medan jag förbereder smellern. Så fort de får kommandot "Sök spår!" börjar de arbeta intensivt och självständigt.

Under spårarbetet bryr de sig inte om mina signaler. De följer vittringen oberoende av hur jag vänder mig, vart jag tittar, hur jag gestikulerar eller om jag står stilla. Står jag stilla så drar de mig med.

Hundarnas motivation att spåra är dels jakten, dels vårt förhållande. Hundarna strävar efter att hela tiden bibehålla eller förbättra vårt förhållande.

Foto: Inga Tuminaite

Lira visar tydligt att hon är fokuserad och ivrig att få börja söka efter spåret.

Om vi bygger på hundens jaktlust och flockkänsla förstärker vi dem hela tiden. Jaktlusten ökar liksom flockens betydelse.

Köttbulle????

Om vi koncentrerar oss på förstärkningarna, t ex köttbullarna, styr vi också hundens fokus till födan. Hunden tar genvägar för att nå förstärkaren utan hänsyn till förhållandet hund - förare. På samma sätt kan det bli om hunden korrigeras för mycket, felaktigt eller obegripligt. En sådan hund kan komma att dra sig undan och undvika samarbete med föraren. En hund som inte har förtroende för sin flock, och ledaren, kommer inte på långa vägar att nå sin fulla potential.

Det är viktigt att inte låsa sig vid förstärkningarna utan att bry sig om motivationen som som för att förstärkningarna fungerar. Genom hela träningscykeln bör vi uppmuntra, förstärka och förtydliga vårt förhållande. Kommandon, belöningar och korrigeringar är bara verktyg för att uppnå detta.

Om hunden verkligen vill samarbeta och har ett intresse av att upprätthålla förhållandet så är hunden beredd att lära sig och att njuta av samarbetet. Detta blir en självgenererande process. Ju mer vi samarbetar med hunden desto mer intresserad blir hunden. Ju mer intresserad hunden är desto enklare och roligare blir träningen. Ju roligare det är att träna desto mer tid lägger vi på träningen vilket gör hunden mer intresserad. Men det gäller att det är intressant för hunden. Om träningen blir tråkig kommer hunden att tappa intresset och det i sin tur påverkar vårt förhållande.

I spårträningen är det enkelt att hitta variationer, ny miljö, nya svårigheter, nya spårläggare, olika liggtider, underlag, störningar. Förstärkare kanske kan få hundens uppmärksamhet men knappast hundens intresse.

Variationerna i sin tur ökar hundens fokus i spåret för den vet aldrig vad som väntar; är spåret fem minuter eller en vecka gammalt? Med ett allt bättre samarbete blir både hundens intensitet och uthållighet större.

Att bygga upp hundens flockkänsla, och samarbetet, ska inte vara en föreläsning eller monolog utan ett samtal mellan två nästan likställda parter. När vi umgås med hunden måste vi vara medvetna om att vi använder hela kroppen, inte bara munnen. Kroppen och munnen måste säga samma sak. Vi måste också vara klara över att hunden talar till oss med hela kroppen i stort sett hela tiden. Men vi har en extra svårighet. Hunden är mycket bättre på att läsa vårt kroppsspråk än vad vi är på att läsa hundens. Att lära sig läsa sin hund tar både tid och ansträngning.

Vi kommunicerar med hunden under i stort sett hela hundens vakna tid. Förhållandet till hunden ska bygga på förtroende som i sin tur bygger på en begriplig och rimlig kommunikation. Även om vår kommunikation under träningen är mera metodisk så ska inte vårt förhållande vara annorlunda beroende på om vi tränar eller bara är hemma och slappar.