Smellerhantering

När spåret går över smittad mark, dvs där det finns massor av spår, behöver hunden en utgångspunkt för att veta vilket spår den ska följa. Det är inte säkert att det är det färskaste spåret som hunden ska följa. Denna utgångspunkt kallar vi för ett vittringsföremål. Ett vittringsföremål ska bära spårläggarens/den försvunnes/eftersöktes lukt och helst inget annat. Det kan vara ett otvättat klädesplagg som vi vet inte hanterats av någon annan, ett bilsäte som spårläggaren suttit i, ett dörrhandtag som den försvunne tagit i osv. Även om det är fler personer än spårläggaren som tagit i vittringsföremålet så finns det metoder att hantera även detta men det återkommer vi till.

För att inte smitta vittringsföremålet använder jag en smeller,oftast en ren bomullskompress. När smellern kommer i kontakt med vittringsföremålet suger smellern upp vittring från föremålet. Jag kan lägga kompressen tillsammans med ett klädesplagg i en ren plastpåse, lägga kompressen i ett bilsäte, torka av dörrhandtaget med kompressen. Då skapas en vittringsmässig kopia av vittringsföremålet; den luktar likadant men är betydligt enklare att hantera.

I början, innan hunden lärt sig att sortera bort hundföraren egen vittring, är det viktigt att smellern inte hanteras direkt med bara händerna utan med plasthandskar eller med en pincett. Så småningom lär sig hunden att bortse från förarens vittring på kompressen. På ett bilsäte kan det vara lämpligt att täcka kompressen med en bit ren aluminiumfolie, eller att täcka smellern på dörrhandtaget med en bit folie. Då stannar all vittring under folien och vittringen på kompressen blir mer koncentrerad.

Sedan tar jag kompressen med en pincett och lägger den i en ren fryspåse eller i en ren glasburk. Där förvarar jag den tills jag ska använda den. Vi har testat med en av mina hundar och hon kunde identifiera ett spår från en smeller som legat 14 månader i en glasburk. Hållbarheten i en plastpåse är säkert betydligt kortare.Framför allt släpper en plastpåse igenom vittring. Det brukar räcka att låta smellern vara i kontakt med vittringsföremålet fem till tio minuter.

Smellern som arbetstecken

Smellern har en stor fördel, förutom att man kan bära den med sig. Spårstarten blir alltid likadan. Smellern blir ett arbetstecken för hunden, vare sig det är en person som försvunnit ur en bil i stadsmiljö eller ett skadskjutet djur som behöver hittas och avlivas.

Med hjälp av smeller har Lira och jag spårat människor, hundar och katter. Det fungerar därför att hon letar efter ett spår som luktar likadant som smellern, oberoende av vad det är för vittring. Genom hundens utbildning där den lärt sig att det finns en koppling mellan smellern och ett speciellt spår, kommer hunden att betrakta smellern som första steget i spåret. Hunden börjar söka nästa fotsteg så snart den känt vittringen på smellern. Det sökandet kan bli långt. Liras längsta spårsök, där hon sedan tagit upp spåret, var drygt 400 meter. Under hela den tiden höll hon smellerns vittring i huvudet.

Ytterligare en fördel är att hunden lättare kan avgöra riktningen på spåret. Det är ingen ny vittring som hunden möter. De flesta hundar bara svänger huvudet i spårets riktning och väljer sedan rätt spårriktning.

Stegring av inlärningen

Börja med att spårläggaren får hålla en ren kompress i handen några minuter. Spårläggaren lägger sedan ner smellern på marken och tar ett kort steg framåt för att börja spåret. Hundföraren leder fram hunden och låter den lukta på smellern och fortsätter sedan framåt så att hunden möter spåret. Låt hunden gå ett kort spår. Öka långsamt avståndet mellan smeller och första fotsteget så att avståndet snabbt blir åtminstone ett par meter.

När det fungerar med smellern på marken,tag upp smellern i en plastpåse som du stuckit ner handen i (som bajspåsen), håll den nära marken och låt hunden lukta på den där. Höj handen efter hand tills din hand befinner sig i höjd med hundens nos när den sitter. Locka hunden att lukta ordentligt på smellern eller till och med bita lite lätt i den.

Vänj efter hand hunden vid att sitta när du presenterar smellern. Det gör allt så mycket enklare.

Smellerns ålder

Lukten på ett vittringsföremål förändras över tiden. Ju mer doftfläckarna, antingen i spåret eller på vittringsföremålet, utsätts för väder och vind desto mer förändras vittringen. Vissa fettsyror och urinämnen bryts ner och nedbrytningsprodukterna luktar inte som sitt ursprung. Därför bör vittringen på smellern vara av ungefär samma ålder som spåret. En mössa eller ett annat plagg som inte tvättas så ofta, är inte ett bra vittringsföremål.Den håller vittring av många olika åldrar och hunden kan ha svårt att identifiera spåret utifrån smellern.

På samma sätt är det med ett gammalt spår där sol och nederbörd påverkat spåret. Om en färsk smeller presenteras för hunden får den svårare att koppla ihop smellern med spåret. Då kan det vara bättre att torka av en mindre och svagare doftfläck med kompressen men där vittringen stämmer bättre överens med spåret.

Smittad smeller

Hunden kan särskilja flera olika vittringar samtidigt på smellern. Hunden klarar också av att identifiera och följa spåret efter en person av flera som tagit i smellern och sedan gått omkring där hunden ska ta upp spåret. Men det förutsätter att hunden får en möjlighet att förstå vem den inte ska spåra.

Om ett antal personer gått omkring i ett område och sedan en av dem gått ut ett spår därifrån och lämnat ett vittringsföremål som alla tagit i kan hunden lära sig vilket spår som är intressant. De övriga personerna som gått omkring samlas ihop och hunden får lukta på dem i tur och ordning efter att ha luktat på smellern. Hunden märker då vem som inte är intressant, väljer bort deras spår och följer spåret efter den som försvunnit.

Även dessa övningar setgras långsamt så att det först bara är två personer inblandade, spårläggare och figurant.Båda har tagit i smellern ungefär lika länge och går omkring i ett område,cirka 10x10 meter, innan spårläggaren fortsätter 50-100 meter och gömmer sig. Hunden får lukta först på smellern, sedan på figuranten och får sedan kommando att leta spår. Efter hand ökas antalet figuranter liksom den yta de omkring på.

Locka hunden

Vissa hundar kan ha så bråttom att komma ut på spåret att de inte luktar ordentligt på smellern. Då måste man locka hunden att koncentrera sig på smellern genom att hetsa den framåt så att hunden verkligen luktar på smellern. Ibland slickar hunden på smellern eller biter lätt i den med de små framtänderna och det verkar närmast förbättra resultatet.

På Youtube och en del hemsidor har jag sett att man trär plastpåsar med smeller över hela huvudet på hunden.Jag hörde också ett förslag att man ska hålla över hundens ögon så att den koncentrerar sig bara på vittringen. Jag förstår inte varför; mina hundar blir bara irriterade och okoncentrerade om jag gör något liknande. Hunden kan plocka upp vittringen från en kompress på marken,från en tändsticka eller från en svettdroppe. Varför ska man då trä hela plastpåsen över huvudetpå hunden? När mina hundar koncentrerar sig fullt ut på spåret så varken ser eller hör de.

Hunden förstår att smellern leder till spåret och att spåret är det roligaste som finns.